Education and Science

Det økonomiske universitetet ved naturparken Prater er ikke bare et av de største nybyggprosjektene i Wien, det er også en milepæl i det østerrikske utdanningslandskapet. Hele universitetet, som ble bygget i samarbeid med det statlige eiendomsselskapet Bundesimmobiliengesellschaft, er konsipert som campus, og omfatter ulike bygninger som ble planlagt av seks arkitektkontorer fra hele verden: Zaha Hadid med sitt kontor i Hamburg, Peter Cook fra Crab Studio i London, arkitektkontoret NO.MAD Arquitectos fra Madrid, den katalanske arkitekten Carme Pinós, arkitekt Hitoshi Abe fra Japan og Laura Spinadel fra arkitektkontoret BUS i Wien. Resultatet er vilt og avvekslende - en lekeplass for moderne arkitektur.

Kunnskapens campus
Midtpunktet i det rundt ni hektar store universitetsområdet er Library & Learning Centre (LLC), tegnet av Zaha Hadid. Den ekspressive bygningen lener seg langt utover forplassen, og med de spisse hjørnene og dristige linjene minner den ikke helt tilfeldig om en futuristisk kommandosentral. Også inne i bygningen dominerer romskips-utseendet, med dramatisk skrånende vegger, avrundede kanter og lange, slanke ramper og trapper som strekker seg fra den ene enden av rommet til den andre. LLC er flankert av enkle kontor- og instituttsbygninger, stort sett i svart-hvitt. Direkte påfallende er derimot Teaching Center (TC) i corten-stål og den rød-oransj-gule instituttsgruppen til Peter Cook. Den heterogene stilen til de seks planleggende arkitektene var også en utfordring for lysplanleggerne. På den ene side gjaldt det å tilpasse lyskonseptet til de enkelte arkitektoniske retningene, gjøre det roligere eller livligere, alt ettersom, på den annen side måtte antall produkter av hensyn til et enkelt og effektivt facility management reduseres til et minimum. Til sammen ble det tatt i bruk rundt 12 000 lamper - deriblant pendlende armaturer, skjulte lamper i tak-kilene og tallrike individuelle lysløsninger - samt syv kilometer lyslinjer.

Hele campusen rommer aktuelt rundt 23 000 studenter og 1 500 medarbeidere, og ble opprettet som såkalt Green Building. Dette innebærer også at bygningene ble utstyrt med effektive og bærekraftige lysprodukter som for eksempel lyslinjen SLOTLIGHT II, pendelarmaturen CLARIS II og LED-lamper i serien PANOS INFINITY. Den komplette belysningen i alle bygningene administreres via en felles KNX-busstyring. I trappeoppganger og sanitærrom er det bevegelsesmeldere, og kontorene har en dagslysavhengig lysstyring. Sammenlignet med konvensjonelle løsninger forbruker denne kombinasjonen langt mindre energi under drift.

Det spesielle med oppdraget: I dette prosjektet fungerte Zumtobel ikke bare som handels- og leverandørbedrift, i form av en arbeidsgruppe sammen med fire elektrobedrifter var vi nemlig også ansvarlige for den komplette montasjen.

Zumtobel. The Light.

I det nye forskningsanlegget «:envihab» undersøker DLR-instituttet for luft- og romfartsmedisin både følgene ved tyngdekraften og lysets fysiologiske virkning på mennesket. Begge deler er interessant ikke bare for reiser i verdensrommet.

Rett ved siden av flyplassen i Köln begynner verdensrommets uendelige vidder. Men man finner ingen startramper, for her finner reisene i universet sted på bakken. Her i instituttet for luft- og romfartsmedisin ved det tyske senteret for luft- og romfart simuleres påvirkningene ved lengre opphold ombord i romfartøy. Forskerne er spesielt opptatt av tyngdekraften, ettersom den fører til komplekse fysiologiske forandringer som for eksempel muskelsvinn eller benskjørhet.

Lære av verdensrommet
For slike studier står nå et helt nytt forskningslandskap til rådighet - «:envihab». Beskyttet og forsynt av en langstrakt, svevende bygning med hvit, perforert fasade, rett overfor det gamle instituttsbygget på DLR-området. «:envihab» står for «environment» og «habitat». Her foregår studier som «sengeleiestudiet», en opptil tre måneder lang test der det kun kreves én ting av forsøkspersonene: å holde sengen. Dette kravet er så strengt at forsøkspersonene legges på en spesiell seng når de skal dusje. Dessuten er hodet alltid lavere enn beina, liggeflaten heller seks prosent. Ifølge forskerne egner nemlig denne stillingen seg spesielt godt for å simulere vektløshet

Bare til denne «sengeleiestudien» er det satt av tolv rom i «:envihab», i tillegg til de nevnte liggedusjrommene, spesielle vekter, et komplett kjøkken og et fellesrom. Fellesrommet er ikke nødvendig for de permanente «liggerne», men for isolasjonsstudier av grupper som imiterer lange reiser gjennom verdensrommet.

Cirkadisk rytme
I søvn- og fysiologilaboratoriet i «:envihab» dreier det seg om meget jordiske temaer også. Man undersøker eksempelvis innvirkningen ved skiftarbeid, søvnmangel eller uregelmessige arbeidstider - og lysets påvirkning. Dagslysets cirkadiske rytme definerer menneskets våke- og sovefaser. Reseptorer i netthinnen registrerer forandringene i andelene av kortbølget lys, og styrer trøttheten via melatoninsekresjon. I søvnlaboratoriene kan denne rytmen målrettet forskyves eller sågar avbrytes, og innvirkningene på velvære, helse og ytelsesevne observeres. Til dette trengs et diffust og variabelt lys, og det kommer fra LED-ene i lystaket i forsøkspersonenes rom og i rommet der disse personene undersøkes med positronemisjonstomografi (PET-MRT).

Det modulære lystaket ble utviklet i samarbeid mellom DLR-instituttet og Zumtobel. Via LITENET-styring kan CIELOS-LED-elementene i lystaket generere lysfarger og lystettheter presist og dynamisk. Dermed kan lyset dimmes til minimal lysstyrke, trinnløst og uten flimring, og RGB-spekteret kan varieres som ønsket. Lav høyde, lang levetid og vedlikeholdsaspekter var ytterligere argumenter for et lystak i LED-versjon.

Resultatene fra denne cirkadiske studien skal ikke bare fastslå vekselvirkningen mellom lys og velvære eller ytelsesevne, de skal også bringe på det rene hvilken beskaffenhet lyset må ha for å forebygge farlig trøtthet på arbeidsplassen eller redusere innvirkningene ved jetlag.

Åtte forskningsmoduler
«:envihab» består selvsagt ikke bare av søvn- og fysiologilaboratoriet: tilsammen er det åtte forskningsmoduler under ett tak. Og det er absolutt ordrett ment, for arkitekturen er basert på hus-i-hus-prinsippet. Alle moduler og det store auditoriet står som separate enheter under takkonstruksjonen, som er avgjørende for bygningens ytre virkning og egentlig langt mer enn et tak. Den bærende konstruksjonen av stål rommer nemlig bygningens komplette tekniske infrastruktur. Et klokt kunstgrep, for på den måten er det 3 500 kvadratmeter store innvendige arealet forskningstypisk ryddig og klart inndelt.

«:envihab« står også for forskningens nye selvforståelse. Tidligere arbeidet man fortrinnsvis i rent funksjonelle forskningssentre, i dag spiller offentlighetseffekten en stadig større rolle. Dette paradigmeskiftet gir seg utslag ikke bare i det ytre, men fremfor alt i det indre. Fra inngangen på bakkeplan kommer man ned til den store entreen via en bred og komfortabelt utført trapp. Med et auditorium med 150 seter og en gastronomisk infrastruktur er dette rommet utformet for eksterne arrangementer. Selv om det ligger under bakkenivå, overrasker hele rommet med mye dagslys. Lyset kommer ikke bare via glassbåndet mellom gulv og tak, men i enda større grad fra de tilsammen seks lysgårdene som på seks ulike steder trenger vertikalt inn gjennom bygningen og på denne måten oppretter en forbindelse med himmelen - nøyaktig i henhold til det sentrale DLR-temaet, som arkitektene her tyder på en svært vellykket måte.

Nå lar offentlig bruk seg kun til en viss grad kombinere med sensibel grunnlagsforskning, og derfor er det satt inn en vegg som fungerer som et funksjonelt skille mellom de to områdene. Da den er av glass, opplever man allikevel romvolumet som en helhet samt enkeltmoduler. Sentralt i rommet står en sylinderformet modul med massive betongvegger, og her roterer en kortarm-sentrifuge. Ved hjelp av denne forskes det på om økt tyngdekraft målrettet kan tas i bruk som motmiddel mot helsefarene ved vektløshet. I første rekke gjelder resultatene for langtidsopphold i verdensrommet, men de gir også ny innsikt i osteoporose, muskelsvinn eller sirkulasjonssykdommer.

Zumtobel. The Light.

 

Et nytt forskningsbygg med brukskrav som knapt kunne vært mer forskjellige: Denne oppgaven løste arkitektene Lepel & Lepel fra Köln med utkastet for forskningssenteret for utforskning og videreutvikling av motorteknikk for RWTH, den tekniske høyskolen i Aachen. Fra begynnelsen av bestemte planleggerne seg for en romlig atskillelse av funksjonene forskning og administrasjon/lære. De planla to bygg som står i kontrast til hverandre og der den romlige og tekniske strukturen gjenspeiler de ulike bruksformene.

Det buede forvaltningsbygget med et z-formet grunnriss gir maksimal innvendig fleksibilitet. Da man alt i dag vet at kravene til forvaltning og læring kan komme til å endre seg, gjør den brede bærekonstruksjonen det mulig å foreta ulike rominndelinger. Fasadebåndene som går rundt hele bygningen betoner den byggets horisontale inndeling og universelle brukskvalifikasjon.

Dagslyset som strømmer gjennom den lukkede glassfronten fra alle sider og inn i rommene, sørger for en jevn belysning av kontorflatene. For i tillegg å utstyre arbeidsplassene med kunstig lys, lette arkitektene etter en løsning som på den ene side støtter den ønskede fleksibiliteten når det gjelder inndeling av flatene, og på den annen side passer til bygningens formale, reduserte form. Sammen med kontoret a∙g Licht fra Bonn fant man i ECOOS et produkt som oppfyller alle kriterier på best mulig måte. Byggherren ble overbevist ikke bare av den høye lyskvaliteten, men fremfor alt av de lave driftsutgiftene på lang sikt.

Som en absolutt kontrast presenterer motorkontrollsenteret seg som et innadvendt, langstrakt bygningsvolum. Fasaden av mørk rå betong med kun smale vindussprekker understreker denne karakteren. Inni er bygget strengt organisert, strukturert og tilpasset prøvestandenes plassbehov og tekniske behov. På tross av de smale lyssprekkene, som gjør at det ikke er mulig å se inn utenfra, slipper lyslinjer i taket nok dagslys inn i den toetasjes verkstedhallen. I tillegg sørger lyslinjesystemet TECTON for orientering og en optimal belysning på arbeidsplassene. TECTON er velprøvd i industriell bruk, og forener alle nødvendige elementer: Beste lyskvalitet selv fra store høyder, fleksibel utnyttelse av plassen, ytterst effektiv og enkelt vedlikehold. En av bygningens spesielle egenskaper er det avanserte energikonseptet: Den enorme varmen som oppstår under forsøkene med motorene, lar seg utnytte til oppvarming av bygningen. Et forutseende skritt på vei mot en hensiktsmessig utnyttelse av energi, som kommer mennesker og miljø til gode. 

Zumtobel. The Light.

Universitetet i Melbourne er offisiell gullsponsor for Green Building Council Australia, som siden grunnleggelsen i 2002 deler ut de ettertraktede «Green Stars» til økologisk fremragende prosjekter Det er en del av høyskolepolitikken å trakte etter en Green Star-sertifisering for hver oppussing og hvert nybygg på universitetsområdet.

Det nylig ferdigstilte Peter Doherty Institute, som regnes som det eneste forskningsinstituttet av denne type i den sydlige hemisfære, ble utmerket med en femstjerners «Green Star».

«I en kompleks laboratoriebygning som denne er strømforbruket fem til ti ganger høyere enn i et vanlig kontorbygg», sier Chris White, Executive Director of Property and Campus Services ved University of Melbourne. «Derfor er det så viktig at dette byggverket på en avgjørende måte kan bidra til innsparing av energi og ressurser». Resultatet er et tietasjes høyteknologisk bygg med 25 000 kvadratmeter bruksflate, kraft-varme-kobling, utnyttelse av gråvann og grønt taklandskap. Peter Doherty Institute er konstruert slik at det bruker rundt 50 % mindre strøm en et lignende anlagt objekt i sammenlignbar størrelse.

Planleggerne bak denne ytterst effektive bygningen, som er kledd med et dobbelt lag kledningsvegg på den solvendte nordsiden, er de internasjonalt aktive Grimshaw Architects i samarbeid med akademiet Billard Leece, som er spesialisert på forsknings- og helseinnretninger. Så langt det var mulig ble det gitt avkall på produksjonsintensive materialer som aluminium, og i stedet for ble det under byggingen integrert FSC-sertifisert tre til en verdi av 5,2 millioner US-dollar. Dessuten maksimerer konstruksjonen utnyttelsen av dagslyset i så høy grad som mulig. Dog ikke i alle laboratorier.

Forskning som i dagslys
De strenge kravene til enkelte områder førte til at dagslys i stor grad måtte unngås. Derfor ble det tatt i bruk rundt 2 000 kontorlamper MELLOW LIGHT V. Med 1,25 Watt og 100 Lux pr. kvadratmeter er disse innfelte armaturene konfigurert og posisjonert slik at det oppstår et inntrykk av kraftig sollys som faller inn gjennom takvinduer. For de rundt 700 forskerne som arbeider ved «Doherty» må det skapes de best mulige og behagelige arbeidsforhold som fremmer konsentrasjonen og motivasjonen.

I de andre områdene i «Doherty» ble det tatt i bruk diskrete, harmoniske lyskilder. Utfordringen bestod i å begrense lys og skygger, slik at den flytende geometrien fremheves og de visuelle virkningene ved de organisk formede trelamellene forsterkes. Det ble utelukkende tatt i bruk naturlige materialer. Lineært plasserte lamper understreker de organiske formene som utligner de enkle og hensiktsmessig utformede laboratoriene.

Zumtobel. The Light.

Da Manillaskolen skulle flytte fra historiske Djurgården, var det mange som var skeptiske. Men de nye lokalene på Kungsholmen har sagt sitt. Barna, foreldrene og de ansatte på skolen har alle fått deltatt i flere deler av prosjektet. Hver etasje i den runde bygningen har blitt delt opp i fire deler, og hver av disse har fått sin egen farge på den ene veggen i korridoren, samt en fondvegg i klasserommet. Manillaskolen deler hus med Resurscenter syn (RC syn), så det var svært viktig at belysningen ble tilpasset mennesker med nedsatt syn og hørsel.

Ren nordisk design

Halvvägs mellan de etablerade europeiska och nordamerikanska vetenskapliga centren utvecklas Reykjaviks universitet till en ny toppadress för forskning och teknik. Även det arkitektoniska konceptet förtjänar uppmärksamhet: De enskilda institutionerna ligger i cirkel kring en rund öppen entréhall. Tack vare de solfjäderformade öppningarna blir det omgivande strand- och skogslandskapet en del av campus. Således åtnjuter alla rum inte bara fördelen av en naturlig omgivning utan lyses och värms även upp optimalt av dagsljuset – en första väsentlig aspekt för byggnadens miljöhållbarhet där framtidsinriktad teknik inte bara förverkligas utan även studeras.

För större delen av byggnaden utvecklade planerarna ett taksystem av perforerade plåtlameller där även belysningen skulle integreras. För att på bästa sätt möta de många olika kraven arrangerade byggherren en tävling. Zumtobels övertygande argument: Trots små dimensioner och att avbländningskriterier uppfylldes till fullo kunde T5-armaturernas verkningsgrad förbättras med mer än 15 procent jämfört med standardteknik. Detta tack vare de halvtransparenta sidoreflektorerna, optimerade minibländskydd och en optimal drifttemperatur för ljuskällorna. När det gäller formgivningen tar armaturen poäng med sin modulära konstruktion, som gör att den kan anpassas till de olika synuppgifterna i hörsalarna, seminarierummen, kontoren, biblioteken och kommunikationsytorna – monterad på en bärprofil, som wallwasher eller med rundstrålande ljusfördelning.

LUXMATE belysnings- och jalusistyrningen LITENET vidareutvecklades för de särskilda lokala ljusförhållandena med den under långa perioder lågt stående nordliga solen. På så sätt kombinerades hög effektivitet och maximal komfort med möjligheten att flexibelt och med minimala insatser anpassa sig till förändrad användning av rummet. De flesta armaturerna levererades med så kallade DALI ljsureglerings driftdon, vilket med hänsyn till det stora antalet armaturer gav avsevärda kostnads och energibesparingar.

Zumtobel. The Light.

Dynamiskt rumslandskap

Den paviljong som SANAA ritat är med sina transparenta väggar och runda kringbyggda gårdar det nya centret på universitetsområdet vid École Polytechnique Féderále de Lausanne. På en yta av 17 000 m² samlas där ett stort bibliotek, mötesrum, arbetsplatser för studenter, kontor för forskare, caféer, en fin restaurang, en bokhandel, en multifunktionell hörsal, och – typiskt för Schweiz – en bankfilial. Men arkitekterna som belönats med Pritzker-priset nöjde sig inte med att skapa funktionella rum. Nybyggnaden ska underlätta det interdisciplinära utbytet mellan forskarna, och framförallt ska den bidra till att positionera EPFL i ett globalt forskningslandskap.

Byggnaden består av ett enda stort rum som med sina flexibelt arrangerade funktionsområden utstrålar en välkomnande öppenhet. Takets och golvets dynamiska topografi skapar ett fascinerande rumslandskap som delas upp i zoner av olika ljusstämningar. Taket förändras inte bara via dagsljuset utan reflekterar också det artificiella ljuset i rummet. Byggnaden är certifierad enligt Minergie och på grund av byggnadens storlek och SANAA:s önskemål om indirekt belysning behövdes armaturer med mycket hög verkningsgrad.

För att uppfylla kraven i de olika belysningssituationerna med ett enda designelement installerades de specialutvecklade armaturerna som en- två- eller tremodulsmodeller. De ställbara fästena gör det möjligt att rikta dem i olika vinklar till det diffust reflekterande taket. I många av de totalt 282 specialarmaturerna finns förutom en HIT-metallhalogenljuskälla på 35 watt med ett speciellt IOS-reflektorsystem dessutom en halogenljuskälla på 100 watt som nödljus. I lobbyn och receptionen ger infällda LED-armaturer och eleganta ljuslinjer dessutom funktionellt ljus och sätter skapande accenter. I kontoren som har infogats som runda rum ger minimalistiska fristående armaturer en behaglig arbetsmiljö.

Zumtobel. The Light.

Roligt lärande

Det nya universitetscentret för Tomáš-Bata-universitetet i Zlín är en symbol för stadens investeringar i medborgarna och deras framtid – och en passande hyllning till de visionära ideal som den filantrop och industriman som gett det dess namn förespråkade.

Byggnadens ovanliga struktur bygger på två halvmånformiga enheter med läsesalar, lektionssalar och bokarkiv. Mellan dessa finns ett omfattande ovanbelyst atrium som ger plats för avkoppling. Trapphustornen i båda ändarna av den svängda fasaden bildar den viktigaste vertikala förbindelsen mellan gallerierna på atriums båda sidor och gör byggnaden översiktlig och rationell. Denna klara struktur med maximal funktionalitet som är typisk för arkitekt Eva Jiřičná återspeglas också i belysningskonceptet.

Byggnadens distinkta linjer framhävs av lika distinkta SLOTLIGHT-ljuslinjer som löper genom rummen. Med sitt lugna, geometriska formspråk övertygade också den i skolbyggnader ofta använda CLARIS II. I det centrala atriet har denna armatur installerats som ljusramp med en totallängd på 54 meter. Med såväl direkt som indirekt ljus skapas en jämn, varm och diffus ljusstämning i hela rummet. I de övriga centrala delarna används SLOTLIGHT och MIREL II belysningssystem för att komplettera det ljus som reflekteras från atriet. MIREL II bländskyddsarmaturer som likaså har kombinerats till markanta ljuslinjer ger bibliotek och datorarbetsplatser en jämn bländfri belysning.
För att accentuera kanter och linjer längs fönster och kringområden har lysrör fällts in i tak och väggar som betonar den plastiska interiören. Tomáš-Bata-universitetet är ett vägledande exempel på integrationen av belysningen i det arkitektoniska konceptet.

Zumtobel. The Light.

Skyltfönster för musik

Den markanta nya byggnaden för Royal Northern College of Music i centrum av Manchester väcker uppmärksamhet. Kuber som är infogade i varandra bildar en monumental geometri som tycks stå i motsättning till byggnadens ändamål – musikens lätthet. Den mycket begränsade ytan utnyttjades optimalt genom att man byggde in en akustisk buffertzon mot trafikbullret som samtidigt fungerar som ett skyltfönster för skolan. Belysningen väcker ytterligare uppmärksamhet med färgskiftande downlights som förvandlar utrymmet till en lysande kub med spektakulära färgväxlingar och fångar förbipasserandes intresse. I det inre kompletteras belysningen av det infällda ljuskanalsystemet LIGHTTOOLS med fyra olika belysningsmoduler – spotlights, downlights, linjära armaturer och wallwasher.

I nästan alla delar av byggnaden släpper stora glasrutor och takfönster in generöst med dagsljus. När det inte räcker till så kompletteras det via ljusstyrningssystemet med konstljus. I kombination med vänliga färger och ergonomiska möbler har man på så sätt skapat upplevelserum för motiverat lärande: flexibla och bekväma, och samtidigt mycket resurssnåla.
Enligt Craig Jackson från Gifford and Partners, den tekniske konsulten med ansvar för belysningsspecifikationerna, hade den akustiskt krävande omgivningen direkta konsekvenser för belysningsplaneringen. ”Armaturerna måste vara stabila och ska inte ha komponenter som instrumentens ljud får att vibrera alltför mycket”, förklarar Jackson. Lösningen på denna särskilda utmaning var den infällda armaturen LIGHTFIELDS, som tack vare sin speciella mikropyramidoptik ger ett ytterst jämnt, bländfritt ljus och på så sätt bidrar till att öka de unga talangernas koncentration.

Zumtobel. The Light.